Det är väldigt härligt att hitta en text, podcast eller dylikt som sätter ord och strukturerar en tanke man själv inte lyckats formulera, och detta var just ett sådant tillfälle (tackar klokare och mer insiktsfulla medmänniskor för det).
Jag hade i det här läget kunnat köra på det beprövade "repost"-spåret och dela inlägget i sin helhet, men texten var full av tråkiga svordomar som jag tycker är ganska omysiga att sprida, och jag är i regel ingen större följare utav att dela saker rakt av för delandets skull då jag tycker det känns en smula opersonligt. Då skriver jag hellre en egen text om ämnet, även om det är en skamlöst plagierad tankestöld. Ni förstår nog!
Nog om detta, låt oss förkovra oss i det här med motivation kontra disciplin .
Först några ord om motivation. En känsla lika flyktig som Donald Trump's tupé, ena dagen är den där för att sedan, likt en svala i vinden dansa bort bland molnen. Opålitlig likt en kleptoman på tullverket.
I regel krävs ingen ansträngning för att finna motivation, den kommer till dig likt mäklarreklam i brevlådan (fast du har "ingen reklam tack"-lapp, hallå?!) och du behöver inte lägga energi på att jaga efter den. Motivation är känslan utav att vilja göra något, något som gör det hiskeligt lätt att göra det.
Det är nu som vi styr in spåret på det här med disciplin. Disciplin är att göra något även när viljan tryter. Om motivation är flyktig är disciplin dess raka motsats. Stabil som en katamaran på en insjö. Att lägga sitt hopp om att uppnå något till motivation känns därför en smula vanskligt. Eller som Brasse Brännström så elegant skulle ha fraserat det; Fel, fel, fel!
Jag skulle tro att det är bättre odds på att Mark Levengood vinner VM i frisyr än att motivation i sig självt räcker för att uppnå markanta resultat.
Nej, då är det betydligt säkrare att sätta sin tillit till disciplin. Och det piffiga med disciplin är att det till skillnad från motivation går att träna upp. Man kan öva sig i att göra saker fast skon klämmer och lättjan lockar. Vore jag sprängfylld utav hybris och hyste ogrundat höga tankar om min egen disciplinära förmåga skulle jag nu ge tre tips om hur du kan öva upp din disciplin.
Så här kommer tre tips om hur du kan öva upp din disciplin:
- Välkomna den obekväma känslan utav att göra något som känns tufft och tråkigt, förbered dig på att den kommer finnas där och kom ihåg att den är din kompis. Jobba med den, inte mot den!
- Bli förbaskad! Lättjan ska bannemig inte få vinna över mig brukar jag tänka! Vem är jag om jag ger efter om inte en lat 26-åring med ett skorrande R.
- Utsätt dig för situationer där du tvingas vara disciplinerad, börja lätt och höj ribban allteftersom
