Jag ska sluta tro att jag är något

Det är sällan jag skriver, förmodligen för att det redan skrivs spaltmeter utav blogginlägg om träning. Vad är väl ännu ett inlägg i den ändlösa träningspolemiken om inte vatten på en redan fullt spinnande kvarn? Likväl sitter jag här och tänkte dela med mig utav en tanke som vuxit inom mig en tid nu. Jag är medveten om att jag inte precis uppfinner hjulet i denna text och att nog ingen är svältfödd på ”självförbättringsinlägg”, speciellt i dessa nyårstider med nyårslöften och allt vad det innebär.

Så ta med dig vad du vill utav denna text, eller ta inget alls.

I takt med att hösten och vintern tagit ett tätare grepp om tillvaron finner jag mig själv allt oftare reflekterande och filosoferande om tillvaron. Varför det är så förtjänar nog ett helt eget inlägg så vi låter det vara osagt i detta. Jag känner dock igen känslan allt för väl sen min tid under diet förra våren. 

På senare tid har jag klurat en del på det här med identitet, vem är jag och hur upplevs jag utav andra? Det finns en fara i att ställa sig dessa frågor. Jag tror nämligen att vi väldigt gärna vill beskriva oss själva som statiska fenomen. ”Jag är stark” eller ”Jag är introvert”. 
Jag tänker att om man gör för vana att beskriva sig själv och tänka om sig själv i dessa termer begränsar man sin utvecklingspotential till viss del omedvetet. 

Ens identitet är nämligen inget statiskt. Det är en process som ständigt förändras i takt med omgivningen. Jag kan vara en typ av människa idag och en annan imorgon, helt beroende på omständigheterna och ens egen förmåga att styra sina handlingar. 

Ponera till exempel att du som individ har en viss kroppstyp och har en önskan att förändra detta. Det första steget i denna förändring bör alltid ske mentalt. Jag är övertygad om att för att lyckas uppnå förändring utav sig själv så måste man börja med att bryta sig loss från tanken på att ens identitet är statisk. Om det är något jag lärt mig utav alla dessa viktuppgångar och tillika viktnedgångar som jag gått igenom (dem börjar bli ganska många nu) så är det att du som individ alltid har hundra procent kontroll över din egen kropp och tillika identitet. Jag ser ut och är på ett visst sätt idag och om jag önskar så är det helt och hållet inom min handlingsförmåga att ändra det. 

Så sluta beskriva dig själv i som ”Jag ÄR, tjock, smal, arbetslös, rädd för vatten” eller vad det nu kan vara. Välj istället att se dig själv som ”Just NU är jag, tjock, smal, arbetslös eller rädd för vatten”.

Bara för att du är på en plats idag betyder det inte att du behöver vara på den platsen om en månad. Knyt inte an din identitet till saker som är tillfälliga och inom din egen handlingsförmåga att ändra. 
Det spelar ingen roll om du varit på ett visst sätt sen du var tolv år gammal. Om det är något du inte är bekväm med har du all möjlighet i världen att ändra det, men först måste du tro helt och fullt på den idén. En gång i tiden var jag överviktig, det är jag inte längre. En gång i tiden var jag o-ambitiös i skolan, det är jag inte heller längre. Aspekter av min identitet som jag ändrat.

Med detta sagt vill jag även avsluta med en liten avstickare som jag hoppas likväl har viss relevans. 
Genom att se saker som processer istället för statiska bör du även uppmärksamma faktumet att inget bör tas för givet. Har du till exempel någon du håller kär så är det aldrig fel att uppmärksamma detta, för människor är aldrig statiska. Ta aldrig en process för givet.  

Själv ska jag sluta tro att jag är något och börja tro att jag just nu är någon.