Kanske var det lite bra att Donald Trump vann ändå…

Falsk marknadsföring! Här har jag en blogg som bokstavligt talat har träning i titeln och så skriver jag om The Donald istället. Att jag inte skäms, mer. Men i brist på plattform ger jag mig själv detta undantag.  Måtte Amun och alla Egyptens gudar förlåta mig. 

Låt mig förklara

Ni vet det där scenariot där en person går runt och stör sig på något, men håller det inom sig till dess att det växer till mer än bara en irritation. 

Låt mig illustrera

 hah! Klassisk överreaktion! 

...Jag inser att min seriestripp kanske kräver lite förklaring. 

Det jag försöker säga är att en upplevd frustration kan ta oproportionerliga yttringar om man under en tid göder tanken med tillräckligt mycket hat. Låter locket på grytan ligga på så att säga. Men det kanske ni fatta...

De sägs att en stor del av de som röstade på Donald Trump är personer som känner sig utelämnade från den återhämtning från finanskrisen som Obamas administration drivit. De är personer som upplever att de lämnas bakom och inte fick plats på tåget till den ljusa framtiden.

Jag tänker att många nog känt en frustration över detta, en frustration som fått dem att strunta i alla dumheter Donald Trump ställt och ställer till med och ändå lägga sin röst på honom.

Jag tänker att denna antietablissemangsfrustration som smittat USA var tvungen att komma ut förr eller senare. Kanske var det lite bra att den just kom ut förr istället för senare. Vem vet vad alla dessa frustrerade personer skulle kunna ställa till med om de fick jäsa i sin frustration i fyra år till. 

Nu flög locket av grytan och de valde Trump. 

Nu fick alla dessa frustrerade människor ge en smocka till dem de upplever lämnat dem kvar på perrongen när tåget gick. Om Hillary vunnit är det möjligt att ytterligare fyra år av hat och antietablissemangsmentalitet hade skapat ett monster som skulle få Tea Party-rörelsen att blekna i jämförelse.

Kanske inser några utav de som la sin röst mot ”Washington-eliten” att den högerpopulistiska proteströrelsen som vuxit fram i västvärlden inte är mer än en naiv tanke baserat på en översimplifierad idé om en tid som aldrig fanns och aldrig kommer kunna finnas. Kanske blir Trumps presidentskap ett uppvaknande för ett land som försatt sig själv i en destruktiv slummer.

Tåget in i den ljusa framtiden går inte genom tunnlar av xenofobi på räls av klimathotsförnekande.